När kommer jag att kunna bli pensionär och vilket liv kan jag förvänta mig då?
Det beror förstås på hur mycket skatt det finns i AB Sverige's skattkista då om
kanske 20-30 år (givet att alla tar ansvar och betalar skatt, se även mitt tidigare inlägg "
Vad är ett samhälle?").
Alla i Sverige betalar givetvis skatt (inkomstskatt, moms etc);
mest betalar de som arbetar, minst betalar barn & ungdomar. Om man tittar på
förhållandet mellan "arbetande" och "resten" så är det idag enligt följande
(drygt 9,5 milj svenskar dec -12):
- 1,7 miljoner (18%) barn och ungdomar upp
t.o.m. 15 år som sannolikt är hemma med en (eller kanske två?) föräldrar, går på
förskola eller går i grundskolan.
- 4,6 miljoner (49%) arbetar.
- Resten är
antagligen gymnasieungdomar, högskole-/universitetsstudenter, arbetslösa, sjuka
och/eller pensionärer.
Krux 1: Eftersom livslängden i Sverige ökar konstant p.g.a.
bättre livsförhållanden och bättre sjukvård kommer andelen pensionärer att öka d.v.s.
andelen "arbetande" kommer att minska. Åtgärden på just det problemet är att vi
arbetar längre så att kvoten hålls konstant för att vi ska ha råd med
pensionssystemet.
Krux 2: Eftersom vi har det så bra i Sverige har vi relativt
andra länder dyr arbetskraft eftersom priserna på varor och tjänster innehåller
även en stor del skatter & avgifter till staten. Med den öppna
handeln vi har inom Europa och även resten av världen innebär det att likvärdiga
produkter importeras istället för att de produceras i Sverige. Det får flera
följder; arbetstillfällena minskar i Sverige (mindre inkomstskatt till staten samt ökade kostnader för arbetslöshet) och dessutom så går vinsterna i företagen som säljer de
importerade prylarna ut ur Sverige.Här finns det ingen enkel åtgärd, vi försöker delvis styra om vår produktion från varor till tjänster men det kommer aldrig att helt räcka till.
Krux 3: De som har jobb i Sverige idag jobbar häcken av sig. För
en del leder det till sjukskrivningar, långa eller korta. Det är en dubbel
förlust för samhället, dels vore det bättre för alla om de som arbetar för hårt
kunde få avlastning vilket skulle innebära fler arbetstillfällen (mindre kostnad
för arbetslösheten för staten), dels innebär sjukskrivningarna i sig kostnader för
staten. Åtgärden här är busenkel fast kostsam, kortare arbetsdagar! Dyrt för alla men kanske nödvändigt eftersom företagen bara styrs av ekonomiska mål och därmed gärna utnyttjar sin kompetenta personal till bristningsgränsen eftersom de sedan (på sikt) blir samhällets ansvar.
Krux 4: Sveriges befolkning ökar. Åtgärden att stänga gränserna torde väl SD applådera, fast den är inte genomförbar i ett demokratiskt samhälle. Vi behöver invandrarna lika mycket som de behöver oss!
De här fyra kruxen samverkar på ett ytterst tragiskt sätt:
- De
som har jobb arbetar mer och hårdare så att de kan konsumera importerade varor
och köpa de tjänster (från iofs mestadels svenska företag) som man inte hinner
utföra för att man arbetar för mycket.
- Varorna vi konsumerar importeras i
allt större utsträckning, vilket innebär att de arbetslösa blir fler.
- De som
har jobb måste arbeta längre upp i åldrarna för att försörja
pensionärerna.
- De som är arbetslösa blir bara fler och fler p.g.a. ovanstående,
statens utgifter ökar och intäkterna minska, vilket innebär att vi är tillbaka på den första punkten igen...
Den här enorma samhällsparadoxen pratar våra politiker och
ekonomer aldrig om eftersom den sträcker sig bortom budgetåret!
För att bryta
spiralen borde fokus ligga på att se till att öka produktion av varor och
tjänster i Sverige, vilket skulle få till följd en minskad arbetslöshet och
ökade skatteintäkter. Givetvis måste det då vara ekonomiskt fördelaktigt för
företagen att vara verksamma i Sverige.
Dessutom måste man arbeta
konstruktivt med att avlasta de som arbetar för mycket, vilket också skulle få
till följd en minskad arbetslöshet och ökade skatteintäkter.
Att vi sedan
kanske måste höja pensionsåldern på sikt är väl i sammanhanget acceptabelt om
man får en dräglig arbetssituation på vägen dit...
Faran just nu är att vi har en hel generation ungdomar som aldrig
kommer att få ett fast jobb, vem ska försörja dem? Och när kommer jag att få gå i pension?
Kommentar: Läste nyss "
Borg lanserar sig som statsminister" och inser att det sannolikt inte alls kommer att bli bättre... Det enda som är värre än politiker är politikerna som är ekonomer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar