Varför ska vi ha ett försvar?

Fascinerande att läsa Försvarets ekonomi går inte ihop, är någon förvånad?
Läs även mitt inlägg Varför ska vi ha ett försvar?

Varför tillåts ekonomer styra världen?

Läste nyss Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba alls och tycker tyvärr att den är alldeles för sann...
Läs gärna mitt inlägg Varför tillåts ekonomer styra världen? på samma tema!

Varför ska vi ha ett försvar?

Varför ska Sverige ha ett försvar egentligen? Alla normalt funtade personer skulle svara att det är för att försvara Sverige. Då återstår ekonomer och politiker, gärna i en olycksalig kombination. För dem är försvaret en budgetregulator och en internationell poängplockare.

Man borde göra en seriös säkerhetspolitisk analys av omvärldshoten, både i form av främmande nationer, sammanslutningar av främmande nationer, organisationer (och sammanslutningar av) med tillräckliga ekonomiska medel samt kända terroristceller, som har potential att angripa &/eller skada Sverige &/eller svenska intressen över tiden. Därefter bör en bedömning göras av hur varje enskilt hot kan avvärjas eller minimeras. Utifrån denna hotbild med motsvarande åtgärder måste man sedan besluta, med bred politisk bas, vilka krav som ska ställas på Sveriges försvarsmakt, t.ex:

• Ska vi kunna försvara hela eller delar (i sådana fall vilka delar) av vårt luftrum? Hur länge?
• Ska vi kunna möta ett anfall? På flera fronter? I sådana fall, vilka fronter?
• Ska vi ha utländska styrkor? I sådana fall, hur många och var?
• Ska vi ha ett eget försvar om 25, 50 år? EU? Nato?

När kraven på försvarsmakten sedan är beslutade så kan man definiera vilka förmågor som behövs för att uppfylla kraven. Det innebär kanske en större försvarsbudget än idag, men då får man antingen anpassa munnen efter matsäcken (dvs återkomma med vilka förmågor som stryks bort) eller skjuta till mer pengar. Det måste finnas en långsiktig tanke med verksamheten, en grundidé som sedan kan anpassas utifrån mindre kursändringar, i stället för att börja på vitt papper varenda gång! Det borde vara möjligt att hitta någon slags grundnivå, en "minsta gemensam nämnare" som möjliggör att ekonomin tillåter olika satsningar olika år. Grundnivån måste sedan tillåtas underhållas varje år för att den långsiktiga planen ska hålla.

Istället försöker politikerna plocka internationella PR-poäng genom att Sverige deltar med förband i EU- och FN-tjänst. Detta vore inte ett problem om det fanns en grundtanke med Sveriges försvar där ett internationellt förband var en naturlig del med allt vad det innebär med avlösning, logistik, kommunikationssystem, uniformer etc. Istället svänger vindflöjeln varje år, något nytt fartyg rustas akut och skeppas iväg för miljonbelopp som kanske skulle passat bättre i en långsiktig plan som kanske också hade möjliggjort att skicka väl förberedda förband till andra sidan klotet. Helt säkert är det viktiga erfarenheter för försvaret i allmänhet och förbanden i synnerhet, men är det värt pengarna när man gör det så här pass oplanerat?

En annan sak som också förvånar mig är hur man tänker när man diskuterar att "outsourca" delar av logistikkedjan inom försvarsmakten. (Läs även mitt inlägg Varför privatisera?) Hela poängen med krig är väl att ett land förklarar krig mot ett annat (bortsett från USA's krig mot terrorismen) dvs stridskrafterna från dessa länder drabbar samman på något sätt. De som är anställda i försvarsmakten vet naturligtvis om att den risken ingår i yrket, men ett privat företag som kanske åtagit sig att transportera bränsle åt försvaret, hur sugna är dess anställda på att göra det om det blir krig?
Att tro att ett delvis outsourcat försvar faktiskt skulle fungera om det blev krig är naivt...
Fast det är billigt i fredstid...
Och det var väldigt länge sedan vi hade krig i Sverige...
Och det finns väl inget riktigt hot mot Sverige längre?
Varför ska Sverige ha ett försvar egentligen?

Till sist vill jag bara påpeka att det är fullt möjligt att analyserna jag efterfrågar faktiskt genomförs, det kanske är ekonomerna och politikerna i nästa led som inte förmår arbeta strategiskt och långsiktigt...

Den olönsamma patienten

Jag har läst Vad var det som dödade Herr B? och blir ledsen och upprörd!

Jag försöker formulera frågor i min blogg angående vad som jag anser är fel i dagens samhälle, berättelsen ovan är det tragiska svaret på flera av mina frågor...

Varför ska kvinnor ha lön?

Varför ska egentligen kvinnor ha lön överhuvudtaget? De jobbar ju mest inom vården, och det gör de för att kvinnor är mer omhändertagande av naturen och dessutom tycker de om att göra det, och det behöver man ju inte så mycket lön för, det är ju nästan som en hobby, eller hur?

Florence Nitghingale, som moderniserade hela sjuksköterskeyrket, framställs som en vän, mild ängel, totalt ointresserad av pengar, som arbetade enbart av medkänsla med de skadade. Eftersom hon var kvinna kunde väl hennes enda drivkraft bara vara empati (till skillnad från män vars enda drivkraft var pengar)? Synsättet lever delvis kvar, ingrott under generationer, bankerna (och deras övervägande manliga styrelser och ledningsgrupper) tjänar miljarder medan sjukhusen går på knä för att man inte vill betala rimliga löner till vårdpersonalen (läs gärna Pengar och kön och Strejk tvingar Filippa att lyssna, sjuksyrror! för ytterligare bakgrund).

Det här infekterar även hur vi ser på typiska "kvinnosysslor" idag. Längre tillbaka var familjens sysslor antagligen fördelade efter lämplighet, män var generellt fysiskt starkare och lämpade sig bättre för kroppsarbete, vilket nog innebar att kvinnorna fick fixa resten (om kvinnor hade fixat fysiken så tvivlar jag inte på att kvinnorna hade gjort det OCKSÅ, jämför t.ex. med lejon där hannarna endast äter och fortplantar sig...). När pengarna kom in i bilden kantrade hela resonemanget, det enda som värderades var det man kunde sälja (läs gärna Varför tillåts ekonomer styra världen? för mitt djupare resonemang) och därmed blev kvinnornas insatser i hemmen helt värdelösa, trots att det arbetet möjliggör att mannen kan tjäna några pengar alls till familjen! När den kvinnliga frigörelsen dessutom innebar att kvinnorna skulle börja förvärvsarbeta i allt större utsträckning, så sänkte sig hushållsarbetet som en blöt filt över de jämställda kvinnorna. De slogs och kämpade för att kunna arbeta på männens villkor, ofta i yrken som inte alls värderas mot samma måttstock som männens, dessutom ska de fortfarande (i förfärande hög grad) sköta marktjänsten och ungarna!

Om man sorterar ut de yrken 2011 där ena könet står för mer än 70% av arbetstagarna så tjänar kvinnorna i snitt 24.453:- i kvinnodominerade yrken och männen 29.363:- i mansdominerade yrken, det innebär att männen drar in 57.840:- (ca 2 månadslöner) mer per år! Det som nästan är värre är att männen tjänar MER i snitt än kvinnorna i de kvinnodominerade yrkena (25.400:-) medan kvinnorna givetvis tjänar mindre än männen i de mansdominerade yrkena (26.806:-)...

Allt detta beror i grunden på den fullständigt felaktiga uppfattningen att allt bra bara kan räknas i pengar! (Läs gärna även Varför tillåts ekonomer styra världen? angående detta!) En läxläsningshjälp på RUT-avdrag är värdefull för samhället eftersom den räknas i pengar, medan en mamma (eller pappa för den delen) som förhör barnet på glosorna är en ren förlust för samhället eftersom ingen tjänar pengar på den läxhjälpen!

Män och kvinnor är olika. De ser olika ut och har olika fysiska och psykiska egenskaper. Spridningen är också väldigt stor inom grupperna, det finns självklart män som är mer socialt kompetenta än vissa kvinnor och kvinnor som är fysiskt starkare än vissa män. Det som däremot är djupt orättvist är att bedöma prestation baserat på kön istället för prestationen i sig, t.ex. är det fullständigt självklart att ett väl utfört arbete ska ge samma lön oavsett utförare. Vi måste också skapa ett samhälle där även de dolda arbetena (hushållsarbetet t.ex.) erkänns och värdesätts!

Till sist kan jag bara konstatera att med Anders Borg som feminist så behöver kvinnor inga fiender...


För övrigt anser att ekonomer ska kölhalas!

Relaterat: "Kön mot lön" och  Orättvisa löner: putsa genusglasögonen

Varför prata om jämställdhet?

Läste nyss Sluta ljuga om jämställdheten och kan bara innerligt hålla med! Läs gärna mitt inlägg Varför prata om jämställdhet? på samma tema...

En krönika väl värd att läsa

Egentligen har jag inte tänkt skriva idag eftersom jag bara mäktar med ett (förhoppningsvis genomtänkt och välskrivet) inlägg per helg, men jag läste nyss Kristian Gidlunds krönika Landet jag lämnar som träffade mig rakt i magen. Han uttrycker allt jag vill säga. Jag blir så sorgsen.

Varför prata om jämställdhet?

När jag gick i gymnasiet fanns det några utstakade vägar för några olika grupper; plugghästarna gick Natur (3 år), tekniknördarna gick Teknisk (3 år), många i mellanskiktet gick Samhäll (3 år) eller Ekonomisk (3 år), de skoltrötta tjejerna gick Social, Handel & Kontor eller Vård (2 år) och de skoltrötta killarna gick Verkstad eller Fordon (2 år). Om vi jämför de kortare, mera praktiskt inriktade utbildningarna Vård, Verkstad & Fordon så kan man konstatera att Vård nästan uteslutande lästes av tjejer medan Verkstad & Fordon nästan uteslutande lästes av killar. 20 år efter utbildningen är de här individerna bilmekar, undersköterskor, plåtslagare, barnskötare etc, ofta med viss vidareutbildning i bagaget och fysiskt tunga arbeten. 2011 tjänade kvinnor med 2-årig gymnasieutbildning 24.500:- medan männen tjänade 28.300:- (ca 45.000:-, nästan 2 extra månadslöner, mer om året).

Om vi hoppar rakt in i nördträsket kanske det är annorlunda, där har vi väl ändå kvinnorna som mäter sig med männen? 826.000 kvinnor och 618.000 män har idag en eftergymnasial utbildning som är längre än 3 år, 2011 tjänade kvinnorna 31.200:- och männen 39.800:- (103.000:-, ungefär 3 extra månadslöner, mer om året).

I Sveriges börsnoterade företag 2012 var:
460 personer styrelseordförande eller VD, varav 21 kvinnor (4,6%)
1.511 personer styrelseledamöter, varav 355 kvinnor (23%)
Jag gissar vilt och antar att dessa 1.971 personerna är rimligt högutbildade och alltså borde komma ur de 1.444.000 personerna med mer än 3 års eftergymnasial utbildning.
Av de 618.000 männen lyckas alltså 1.595 (0,26%) få dessa eftertraktade jobb.
Av de 826.000 kvinnorna lyckas 376 (0,046%) kvala in i bastuklubbarna.

Det finns flera tänkbara förklaringar till denna enorma skillnad (alla lika oattraktiva), några är:

• Kvinnor är helt enkelt dummare än män, men lyckas krångla sig igenom utbildningarna ändå (antagligen sängvägen).
  Det går inte ett ens att bemöta ett så korkat påstående utan att sänka sig till mental stenåldersnivå, dessutom fördummar man hela det högre utbildningsväsendet och dess mestadels manliga lärare med det resonemanget!
• De högutbildade kvinnorna jobbar inte med det de har utbildat sig till.
  Kan möjligen vara sant i vissa fall, å andra sidan krävs det en avsevärd beslutsamhet och ett gediget intresse för att tränga igenom en så lång utbildning. Den envisa personligheten och intresset borde inte gå över bara för att man har tagit examen?
• Även om kvinnorna är högutbildade så passar ansvarsfulla jobb helt enkelt inte för kvinnor.
  Ansvarsfullhet är en egenskap, vissa har den, andra inte. Jag påstår att kvinnor har den i större utsträckning än män. Det som brukar framhållas som ansvarsfullt i det här fallet är i stället en benägenhet att ta risker, att våga ta de svåra besluten, något vissa män kanske är bättre på eftersom de inte är så ansvarsfulla...
• Det är lättare att rekrytera de man känner och känner till
  Det är nog tyvärr alldeles sant, män har mestadels män omkring sig, det är självklart att det är enklare att rekrytera någon man känner till än någon helt okänd och dessutom en kvinna!

Mina barn är väldigt olika;
En är kort, en är lång.
En är mörkhårig, en är ljushårig.
En har halka-på-banan-skals-humor, en har ironisk humor.
En gillar att läsa, en gillar att rita.
En är blygare än den andra.
En gillar lila, en gillar gult.
Alla dessa olikheter är underbara delar av deras personligheter.
Ingen av dessa olikheter spelar någon större roll när det gäller att utföra det yrke de har/kommer att ha eller vilken lön de kommer att få.
Däremot kommer det att spela en avgörande roll för hela deras yrkesliv och livslön att den ena har snopp och den andra har snippa! På vilket sätt är det acceptabelt? Hur ska jag kunna motivera det för min dotter? Eller för min son för den delen...

Jämställdhet är ett politiskt begrepp definierat som jämlikhet mellan könen, något som helt klart ägde sitt berättigande på 70-talet. Idag med ett allt mer individualiserat samhälle borde vi istället tala om jämlikhet!

Tänk tanken att alla som gillar grönt eller har katt är bannlysta från styrelserummen istället för att snippor är det... Känns löjeväckande eller hur?

Läste nyss "lön mot kön" och håller med....

För övrigt anser jag att ekonomer ska kölhalas!

Varför tillåts ekonomer styra världen?

Varför tillåter vi ekonomerna att styra världen? När blev pengar viktigast av allt? Min uppfattning är att det spårade ur på allvar med Adam Smith i slutet på 1700-talet. Nationalekonomins fader ansåg att egoism driver världen framåt, allt vi gör (odlar vete, transporterar vete, mal vetemjöl, bakar bröd, transporterar bröd till affären, driver en brödbutik etc) gör vi för egen vinning och allt detta går att mäta när förädlingsstegen avlöser varandra (vetet säljs av bonden som kan köpa bröd, brödet säljs av butiksägaren som kan köpa något annat). Idag mäter vi allt det här och kallar stolt alla pengar som byter hand i Sverige under ett år för BNP, bruttonationalprodukt, summan av allt (låtsas vi) produktivt vi alstrar i Sverige. Jag anser att det är fullständigt fel!

Vi tar ett exempel: Middag ska förtäras, vi antar att menyn innehåller kött & potatis!  Ena ytterstolpen är att laga mat hemma från grunden (egenodlad potatis, gris från gården etc) och den andra är att gå på restaurang, normalfallet borde ligga mellan dessa; potatis & kött från affären som tillagas i det egna köket. I normalfallet handlar vi mat för kanske 100:- (10:- potatis & resten kött) medan restaurangbesöket kostar kanske 300:- för motsvarande mängd mat på tallriken (eftersom vi måste betala kostnaderna för alla förädlingsleden och, icke att förglömma, servitrisens lön). Genom att äta denna middag ute på restaurang så bidrar vi alltså trefalt till Sveriges BNP eftersom vi då bara mäter pengar som byter ägare! Vi ska alltså handla mera så att Sveriges BNP ökar konstant, eftersom det är det enda som mäts! Varför är då den hemlagade middagen bara värd en tredjedel för Sverige? Helt enkelt för att förädlingsvärdet inte mäts mellan att potatisen ligger oskalad i påsen till att den är färdigkokt och upplagd på tallriken när vi gör det hemma!

Häri ligger felet i hela ekvationen! Vad som produceras i Sverige kan till viss del mätas i pengar, men väldigt mycket kan det inte! Att baka eget bröd eller serva sin egen bil borde vara likställt med landsförräderi i Adam Smiths värld.

Å ena sidan ska vi konsumera mera så att hjulen rullar fortare och fortare, det finns alltid något östland som vill köra om oss och det kan vi väl inte tillåta? Å andra sidan bidrar köphysterin till en accelererande miljökatastrof. Hur ser Den Stora Planen ut i ekonomernas värld? Om tjugo år när kineserna börjar få anständiga löner kommer vi inte att ha råd att massimportera som idag, vad ska frälsa oss då? Ett "nytt" Kina att massimportera från, något afrikanskt land kanske? Och sedan då? Ska västvärlden tugga i sig alla u-länderna på ett pärlband, förvisso kan man hoppas att det gagnar lokalbefolkningen på sikt, men till slut tar det ju slut. Det finns ingen balans i det tankesättet. Om man inte är cynisk nog att räkna med regelbundna statskonkurser så att det finns någon ny stackare på botten att exploatera...

John Keynes formulerade på 1930-talet en teori om konstant ekonomisk tillväxt varefter specialisterna ekonomerna kunde skjutas åt sidan "som tandläkare ungefär" och resten av folket kunde ägna sig åt lite arbete förvisso, men desto mer kultur, litteratur och andlighet. Keynes hade nog inte helt rätt i allt, men där tycker jag att han slog huvudet på spiken.
Jag hävdar att Sverige inte enbart kan styras för att maximera BNP i alla lägen, BNP är bara ett simpelt mätvärde i en flerdimensionell verklighet, ungefär som att tro sig veta hur stor en myrstack är genom att mäta hur stor omkrets den har, utan att bry sig om hur hög den är! Att låta Sverige styras av ekonomer är som att låta doku-såpa-skådisar styra hela SVT...

Till sist vill bara påpeka att jag absolut inte har något emot att äta middag ute ibland och jag beundrar de som jobbar i restaurangbranschen med tunga arbetsuppgifter och obekväma arbetstider...