torsdag 23 januari 2014

Hur många i SJ's styrelse och ledning får sparken?

Hör att 400 personer ska få sparken från SJ.
  
Letar upp lite information på SJ.se.
  • Styrelsen består av 10 personer inkl styrelseordföranden (varav faktiskt 4 är kvinnor, fast självklart inte styrelseordföranden, hur skulle det se ut?)
  • Ledningen består av ytterligare 10 personer inkl VD (återigen är 4 st kvinnor, och nej, VD är inte en av dem, vad trodde du?)
  • SJ hade 5.139 anställda i medeltal under kvartal 3 i fjol
Av dessa ska nu 400 sägas upp. Det innebär att 8%, var 12:e anställd, nu ska få sparken.
Undrar hur många av dem som har en ledande ställning? Statistiskt så borde ledning och styrelse minskas med minst en, kanske till och med två personer.
Ungefär lika sannolikt som att tomten finns.
Eller kanske lite mindre faktiskt...
 
Bortsett från det djupt tragiska för alla som kommer att stå utan jobb efter semestern, så är det dubbelt ironiskt att det ändå är staten som kommer att betala deras "lön" ett tag framöver i form av a-kassa etc. Visst, kanske inte lika mycket och visst, ett annat konto som betalar men HALLÅ!
Det spelar väl ingen roll vad kontot heter där pengarna går ut,
kontot där pengarna går in heter SKATT och dit betalar vi allihop!

Läs även Varför privatisera? på samma tema.

För övrigt (och kanske speciellt för såna här saker) anser jag att ekonomer ska kölhalas! Längskepps!

P.S. Jag tycker uppriktigt synd om alla individer som kommer att drabbas av den här nerdragningen och de har all rätt till sin a-kassa. Min kritik är mot SJ. D.S.

söndag 12 januari 2014

Väven av mänsklig närhet tynar bort

Det viktigaste som skiljer oss från djuren är tummarna samt vår förmåga till avancerad kommunikation. Tummarna är ju förstås toppen, men högvinsten är den avancerade kommunikationen. Kommunikation består av talat och skrivet språk samt kroppsspråk, både på avstånd och med beröring. Den delen som är avancerad hos oss människor är förstås det talade och det skrivna språket.

För mig representeras vår förmåga att kommunicera med andra av ett imaginärt nät av osannolikt elastiskt garn som är vävt som en mjuk skiva runt allas våra midjor och som binds ihop med andras väv när vi kommunicerar. När vi föds är allt vårt fokus på vår mamma som ger oss mat och trygghet, hela kanten buktar ut mot mamma och väven är härligt tjock och varm mellan oss. Efter ett litet tag börjar vi knyta an till fler personer; pappa, kanske syskon, väven töjs lite åt alla möjliga håll men den är fortfarande tillräckligt fyllig för att all vår kommunikation ska kunna flöda fritt. När vi börjar dagis och skola kommer väven att töjas åt ytterligare nya håll men än är det inga problem, kommunikationsväven är ofattbart tålig.

Problem uppstår när trådarna inte längre räcker till. Dagens samhälle kräver att vi kommunicerar med så många människor på så många olika sätt; telefon, mail, facebook, twitter, ibland samtal ansikte mot ansikte och väldigt sällan riktiga brev (julkorten är nog det sista handskrivna som återstår). Hur många kontakter har du egentligen i mobilen? Hur många vänner har du på facebook? Hur många följer du på instagram?
Men kärnfrågan är vem du skulle berätta det för, om du fick en svår sjukdom?
Har du någon att berätta det för?
Har vi ersatt familjen och riktiga vänner med facebook-likes och tweets?

Till slut är gränsen nådd.
I dagens samhälle töjs väven ut så mycket att den nästan blir genomskinlig, vi kommunicerar enkelriktat med så många att vi blir åderlåtna på den riktiga, viktiga, nära kommunikationen; den dubbelriktade, talade, med möjlighet till både kroppsspråk och beröring. Vi står mitt i vårt eget centrum alldeles själva, ingen ser eller hör vår ensamhet eftersom den ytliga kommunikation som vi delger andra bara visar vår polerade yta; en fint upplagd söndagsmiddag eller vinglas i motljus på instagram, ett kort SMS "allt är bra" när någon vill veta hur du mår...

Det här får även andra konsekvenser; eftersom man aldrig eller sällan blir emotsagd vid dessa korta, enkelriktade meddelanden invaggas man i en falsk tro att man alltid har rätt, vi blir egocentriska, själviska, oförlåtande och kategoriska, inga speciellt trevliga egenskaper... Vi behöver de långa samtalen, där man kan vrida och vända på åsikterna och inse att om ljuset kommer från andra hållet så ser ibland skuggan helt annorlunda ut.

Dessutom består våra talade budskap till:
- 55% av kroppsspråk; ställning, gester och ögonkontakt
- 38% av röstkvalitet; tonfall och röstläge
-   7% av innehållet eller orden som används
vilket innebär att ett kortfattat textmeddelande tappar över 90% av det kommunikativa innehållet.

Det viktigaste som skiljer oss från djuren är tummarna samt vår förmåga till avancerad kommunikation. Tummarna är ju förstås toppen, men högvinsten är den avancerade kommunikationen. Kommunikation består av talat och skrivet språk samt kroppsspråk, både på avstånd och med beröring. Den delen som är avancerad hos oss människor är förstås det talade och det skrivna språket, vilket kanske är vår största förbannelse, vi lägger hela vår unika kommunikationsförmåga på enkelriktad, skriven kommunikation när vi egentligen mest av allt behöver en kram.


För övrigt anser jag att ekonomer ska kölhalas!