Kölhala ekonomerna!

Jag läser Jan Guillou och och håller helhjärtat med!

Läs gärna mina inlägg på exakt samma tema:
"Varför privatisera?"
"Varför tillåts ekonomer styra världen?"
"Varför tillåts ekonomi vara så kortsiktig?"
"När får jag bli pensionär?"
"Privatisera räddningstjänst och rättsväsende"
och mina samlade förslag för ett bättre Sverige:
"Ett medmänskligare manifest" 


För övrigt anser jag att ekonomer ska kölhalas!

Indoktrinering, nej tack!

Råkade se en snutt av "Mia and Me" på Nickelodeon och ramlade nästan av stolen! Seriens båda hjältinnor räddade prins Mo ur en köttätande blomma varefter han överraskat utbrister "Skönhet och intelligens i samma förpackning, det är ovanligt".
Det är PRECIS det här jag menar med dagen inlägg i bloggen, från småbarnsåren via vilsna tonår till mitt-i-livet-kriser så indoktrineras vi med stereotyper fulla av manliga män och korkade bimbos!
Alla vi andra 99,9% då? Killar som vill dansa jazzdans och tjejer som vill träna karate? Män som vill skola om till bibliotekarie och kvinnor som vill bli svetsare?
Skärpning! Vi måste reagera!

Jämställdheten är död! Länge leve jämställdheten!

Hur svårt kan det vara egentligen? Det begriper väl alla att vi måste vara jämställda i Sverige år 2013?
  
Redan där, i det resonemanget, i det tonfallet, blir det fel. Vissa förutsätter att andra är dumma och/eller korkade, men män är varken dumma eller elaka och kvinnor är varken korkade eller underlägsna, vi måste bara komma ihåg att förutsättningarna för jämställdhet är relativt nya, ca 100 år. Om vi ska tala om jämställdhet måste vi först reda ut vilka skillnaderna mellan män och kvinnor är, de viktigaste för mig är:

• Styrka - män är generellt fysiskt starkare än kvinnor, på stenåldern var det säkert jätteviktigt, idag finns det möjligen en handfull yrken där det fortfarande spelar roll och där hjälpmedel och verktyg inte helt kan jämna ut behovet av råstyrka.
• Längd - män är generellt längre än kvinnor, det kan inte spela någon som helst roll i ett seriöst perspektiv annat än att män bokstavligt talat ser ner på kvinnor och vice versa (att jämna ut höjdskillnaden är en av få riktigt bra anledningar för kvinnor att bära högklackat).
• Graviditet - för män är sex för det mesta en skön grej, för kvinnor blir resultatet av sex ibland en graviditet vilket effektivt i olika grad hindrar andra aktiviteter (och dessutom bevisar att just den kvinnan har haft sex), skillnaderna borde ha jämnats ut varefter preventivmedel blev allt vanligare men kvinnor som njuter av mycket sex upplevs som suspekta och opålitliga medan män som gillar mycket sex upplevs som virila och macho.
• Omhändertagande - hela östrogen/graviditet/amnings-grejen gör nog kvinnor mer empatiska och omhändertagande än män.
• Aggressivitet - hela "ut-och-jaga-mammut"-beteendet underlättades säkert av testosteronet, män har nog närmare till sin aggressivitet och är kanske därmed mer målinriktade än kvinnor.
• Dessutom finns det ett flertal egenskaper som kan vara genusbetingade, men lika gärna bero på "samhällsuppfostran" såsom simultankapacitet, ordningssinne, skvallerbehov, shoppinghets, monogami, logiskt kontra abstrakt tänkande etc.

  

Varför är det fortfarande så långt kvar till jämställdhet då om det knappt finns några skillnader som spelar praktisk roll längre? Samhällets attityder till jämställdhet ställer till en hel del problem:

• Om män pratar om jämställdhet så är det ofta på temat "Hur ska kvinnorna passa in i männens värld?". Tål de verkligen det hårda klimatet? Hur ska en kvinna kunna arbeta som murare etc, kvinnorna är ju fysiskt svagare? Kan kvinnliga företagsledare verkligen ta i med hårdhandskarna när det behövs, de är ju av naturen osjälviska och omtänksamma?
• När kvinnor pratar om jämställdhet så handlar det antingen om att med humor beskriva absurda situationer så att alla andra kvinnor skrattar igenkännande eller om att på en glidande skala från sund till helt rabiat hävda att kvinnor kan (och ska!) göra allt som männen kan, bokstavligt talat, vilket leder rakt in i diskussionen i männens resonemang ovan.

Båda alternativen är förstås helt käppräta;

Kvinnor är inte män och kommer aldrig att kunna göra allt som män kan, å andra sidan kan inte män göra allt som kvinnor kan, däremot kan många män och kvinnor göra samma saker eftersom vi alla är individer med olika förmågor.

Kvinnor som skrattar åt andra kvinnor är förstås roligt, men det finns inte en man som kommer att kunna förstå djupet i det roliga (och därmed inse tragiken) eftersom män inte kan uppleva de absurda situationer som beskrivs. Dessutom riskeras jämställdhetsfrågan att minimeras till en stand-up-show som alla har rätt att driva med.

  

Det som dessutom bromsar (och tom. backar) hela jämställdhetsutvecklingen är cementeringen av de sneda könsrollerna i samhället. Om vi hela tiden matas med bilder av smala, snygga, avklädda unga tjejer i utmanande poser samt propra, välklädda män i alla åldrar så är det klart att reptilhjärnan hittar ett mönster och tror sig veta vad som borde vara normalt. Här spelar reklam och olika medier en enorm roll som de aldrig självmant kommer att ändra på eftersom det är deras levebröd!

Män vill förstås köpa produkter som gör att de ser självsäkra, smarta och lyckade ut, precis som de allra flesta män gör på film.

Kvinnorna har fastnat i en nedåtgående spiral där lycka är att framförallt vara ung, smal och snygg, precis som de allra flesta kvinnor i filmer...

Skillnaden är enorm; för män handlar det om prestation och inre kvalitéer medan det för kvinnor bara handlar om yta och poser. Detta leder till, förutom ett väldigt ojämställt samhälle, generation efter generation av flickor och kvinnor som känner sig misslyckade eftersom kanske 1 promille av dem ser ut som filmstjärnor och de resterande 99,9% är helt normala!

Vad måste då förändras? 

Styrke-grejen och längden är överspelade, kvinnor nuförtiden blir för det mesta inte gravida om de inte vill (däremot måste kvinnor som gillar sex sluta behandlas som slampor).

Den enda acceptabla skillnaden är östrogen=omhändertagande kontra testosteron=aggressivitet vilket inte borde tillåtas spela någon som helst roll ur ett jämställdhetsperspektiv eftersom spridningen inom könen är minst lika stor som mellan könen.

Attityderna till begreppet "jämställdhet" måste förändras, det handlar om hälften av befolkningen bl.a. annat din mamma, syster och/eller dotter.

De sneda könsrollerna måste vridas om, i den riktiga världen är killar spåniga och snygga lika ofta som tjejer medan kvinnor är skitiga och smarta lika ofta som män, här krävs det krafttag eftersom snygga bimbos och propra världsmän säljer.

  

Lösningen kan enkelt sammanfattas "Förebilder på alla nivåer"!

I styrelserummen, i förskolan, i riksdagen, i ridhuset... Jag vill se Pippi Långstrump i regeringen och Pia Sundhage i en actionfilm, riktiga tredimensionella karaktärer som ger en sund bild av normala, jämlika tjejer och kvinnor med skinn på näsan och bekväma kläder! Förhoppningsvis tvingas då reklam och medier att följa efter, men det kommer att ta tid...

  

Och det är här arbetet börjar på allvar; i regeringen, i våra företagsledningar, i fikarummen, i klassrummen, i omklädningsrummen och inte minst vid ditt frukostbord (vad lär du dina barn för beteende?). Tjejer och kvinnor måste i alla instanser uppmuntras att välja yrken och intressen efter sitt eget hjärta, inte efter senaste Bond-rullen (självklart ska pojkar och män också få välja efter hjärtat, men det får ett eget inlägg). Eftersom inte reklammakarna och filmproducenterna kan tvingas att göra jämställd reklam & film så måste det helt enkelt bli olönsamt att göra något annat, konsumenterna måste efterfråga alternativen, och då menar jag inte bara rödstrumporna...

   

Och kom ihåg, det handlar inte om att kvinnor prompt ska göra likadant som män, det handlar om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter att göra det de vill oavsett snopp eller snippa mellan benen och dessutom få samma lön om de gör samma jobb! Det är inte en längre en fråga om jämställdhet mellan könen, det handlar om jämlikhet mellan individer!

  

Läs gärna mina tidigare inlägg på samma tema:

Varför ska kvinnor ha lön?

Varför prata om jämställdhet? 

  

  

För övrigt anser jag att ekonomer ska kölhalas!

Kölhala ekonomerna!

Jag läser Jan Guillou och Ingvar Persson och håller helhjärtat med!

Läs gärna mina inlägg på exakt samma tema:
"Varför privatisera?"
"Varför tillåts ekonomer styra världen?"
"Varför tillåts ekonomi vara så kortsiktig?"
"När får jag bli pensionär?"
"Privatisera räddningstjänst och rättsväsende"
och mina samlade förslag för ett bättre Sverige:
"Ett medmänskligare manifest" 

Vem bestämmer i en demokrati?

Demokrati, ett vackert begrepp med gamla anor, själva ordet betyder "folkstyre" men vem bestämmer egentligen i en demokrati? De som är missnöjda förstås! Bara de orkar uppbåda energi och engagemang. Den naturliga följden blir då alltid att de missnöjda blir överrepresenterade p.g.a. att de som är rimligt nöjda röstar i mindre omfattning.

  

Ett exempel: I en skola med 100 elever ska de en dag få rösta om vilken mat de ska få, de får välja på makaroner & köttfärssås eller potatismos & korv. Vid en undersökning av skoltidningen tyckte de flesta (60 st) att båda rätterna var helt OK medan 30 st absolut ville ha köttfärssås och 10 st absolut ville ha korv. När det var dags att rösta gick förstås de 30 korvhatarna och de 10 korvälskarna och röstade eftersom utgången av valet kändes viktigt för dem. Av de övriga gick bara hälften och röstade, hälften på varje eftersom det inte spelade dem så stor roll. Det innebar att korvhatarna fick 45 röster och korvälskarna 25 röster. Med stor majoritet (64%!) vann alltså korvhatarna, trots att majoriteten av eleverna (60%) egentligen tyckte lika bra om båda rätterna! Nu gällde det här valet bara maten för en dag, men om man dessutom hade utsett ett matråd baserat på utfallet hade det blivit rätt lite korv serverat på skolan, i alla fall fram till nästa val...

  

I det här fallet kan man ju tycka att demokratin fungerade måttligt bra, men man glömmer lätt att demokrati också innebär rätten att låta bli att välja, å andra sidan får man då ibland finna sig i vad minoriteten vill.

  

Själva utövandet av (eller rättare sagt rätten att inte utöva) demokrati har sällan varit ett problem i Sverige, men just nu är det ett enormt, demokratiskt dilemma. Arga, unga, vita män gick man ur huse år 2010 för att rösta in SD i riksdagen, en liten minoritet, som p.g.a. andras ointresse av att rösta (som kanske tyckte att det var rätt OK som det var) har fått ett alldeles för stort inflytande över svensk politik, det svenska samhället och inte minst diskussionsklimatet.
Å ena sidan kan man hävda att SD minsann är demokratiskt invalda, det är bara för övriga politiker, journalister och inte minst oss väljare att acceptera, göra om och göra rätt i september 2014!
Å andra sidan är konsekvenserna av att soffliggarna (över 1 miljon svenskar) inte gick och röstade att:
- SD har fått ta rejäl plats i det offentliga rummet
- SD har fått gratis PR via medier på samma sätt som övriga riksdagspartier
   för att lufta sina åsikter
- SD har fått ekonomiskt bistånd i form av partistöd (30.866.400 SEK i statligt
   partistöd sedan valet 2010) så att de har kunnat bygga upp en komplettare partiapparat
vilket allt tillsammans har inneburit att de har lyckats skapa en illusion av att vara ett demokratiskt, normalt, svenskt riksdagsparti.

I princip måste jag, i sann demokratisk anda, acceptera att SD sitter i Sveriges riksdag, landsting och kommuner så länge som de håller sig inom Sveriges lagar (ytterst tveksamt för vissa medlemmar) och är demokratiskt valda, men det kliar som ett gammalt inflammerat myggbett när jag tänker på att de sitter invalda på grund av att över 1 miljon svenskar inte valde överhuvudtaget! SD har sin bakgrund i nationalistiska och rasistiska partier mixat med så väl som nazism och högerextremism och bland vissa medlemmar är dessa åsikter fortfarande väldigt tydliga, även om partiledningen (åtminstone utåt sett) försöker tvätta bort den bruna stövelstamparstämpeln. Frågar du mig så går det måttligt bra. De har alltid varit, och kommer alltid att vara, intoleranta rasister som balanserar på (eller en bit utanför) lagens råmärken, oavsett medieträning och snofsiga kostymer.

I många länder slåss människor för att få bli en demokrati med allmänna val. Folk dör i tiotusental, både civila och soldater, bara för att få rätten att göra sina röster hörda. Vi som har rätten struntar i att använda den, varje gång vi struntar i att rösta  pissar vi på deras demokratiska längtan.

Att rösta är inte bara en rättighet, det är en skyldighet, speciellt när hat och intolerans har fått in foten i dörrspringan. Kom ihåg det i september 2014, vi får de politiker vi förtjänar... Jag kommer att acceptera utgången av valet 2014, men det är bra mycket lättare om fler har röstat. Dessutom vill jag gärna tro att om fler röstar så blir det en medmänskligare politik!

Nu skulle jag allra helst vilja lyfta mitt svärd och gasta typ "För Narnia" för full hals, men jag nöjer mig med att vifta med min virtuella penna och skriva "För ett demokratiskt Sverige"!
Låt inte den missnöjda minoriteten bestämma!

För övrigt anser jag att ekonomer ska kölhalas!

Läste nyss Lena Mellin och tycker att det rimmar fint!

---------------------------------------------------------------------------------------------

Partistöd är i grund och botten sunt, jag bara ogillar djupt att SD har fått nästan 31 svenska skattemiljoner (bara i en av stödformerna), de pengarna hade kunnat göra betydligt större nytta inom t.ex. skolan.
Lite om partistöd från www.riksdagen.se:
Partistödet ger politiska partier möjlighet att arbeta långsiktigt utan att vara beroende av olika bidragsgivare. Fria partier, fri nyhetsförmedling och opinionsbildning är grundläggande inslag i en demokrati. Partierna spelar en betydelsefull demokratisk roll som opinionsbildare och har en nödvändig uppgift i samhället vid de allmänna valen. Partierna ger väljarna alternativ, kunskap och möjlighet att påverka, delta och ta ansvar.  Ett offentligt ekonomiskt stöd till politiska partier betraktas därför som rimligt och av stor vikt för demokratin. Det är inskrivet i lag och ges i flera former:

• Staten ger stöd till den allmänna verksamheten i partier både i och utanför riksdagen. Valresultatet styr hur mycket pengar partierna får:
  För partier som kommit in i riksdagen bestämmer antalet platser bidragets storlek:
  - Partistödet delas ut som ett bidrag per riksdagsplats.
    Resultatet i de senaste två valen räknas.
    Bidraget är för närvarande 333 300 kronor per plats och år.
  - Kanslistödet delas ut till riksdagspartierna i form av grundstöd och tilläggsstöd.
    Alla riksdagspartier får grundstödet på ungefär 5,8 miljoner kronor.
    Tilläggsstödet är 16 350 kronor per riksdagsplats för regeringspartier
    och 24 300 kronor per riksdagsplats för andra partier.
  Partier utanför riksdagen får partistöd om de fått minst 2,5 procent av rösterna i hela landet i något av de två senaste riksdagsvalen.
• Riksdagen ger stöd till partigruppernas och riksdagsledamöternas arbete i riksdagen:
  Basstöd - består dels av ett grundbelopp, dels av ett tilläggsbelopp beroende av antalet riksdagsledamöter. Grundbeloppet är 1,7 miljoner kronor per år. En partigrupp som företräder regeringen har rätt till ett grundbelopp. Övriga partigrupper har rätt till två grundbelopp. Tilläggsbeloppet är 57 000 kronor per år och ledamot.
  Stöd till ledamöternas politiska sekreterare
  Stöd till ledamöternas resor utomlands
• Dessutom har kommuner och landsting rätt men inte skyldighet att lämna stöd till politiska partier.