460 personer styrelseordförande eller VD, varav 21 kvinnor (4,6%)
1.511 personer styrelseledamöter, varav 355 kvinnor (23%)
Jag gissar vilt och antar att dessa 1.971 personerna är rimligt högutbildade och alltså borde komma ur de 1.444.000 personerna med mer än 3 års eftergymnasial utbildning.
Av de 618.000 männen lyckas alltså 1.595 (0,26%) få dessa eftertraktade jobb.
Av de 826.000 kvinnorna lyckas 376 (0,046%) kvala in i bastuklubbarna.
Det finns flera tänkbara förklaringar till denna enorma skillnad (alla lika oattraktiva), några är:
- Kvinnor är helt enkelt dummare än män, men lyckas krångla sig
igenom utbildningarna ändå (antagligen sängvägen).
Det går inte ett ens att bemöta ett så korkat påstående utan att sänka sig till mental stenåldersnivå, dessutom fördummar man hela det högre utbildningsväsendet och dess mestadels manliga lärare med det resonemanget! - De högutbildade kvinnorna jobbar inte med det
de har utbildat sig till.
Kan möjligen vara sant i vissa fall, å andra sidan krävs det en avsevärd beslutsamhet och ett gediget intresse för att tränga igenom en så lång utbildning. Den envisa personligheten och intresset borde inte gå över bara för att man har tagit examen? - Även om kvinnorna är högutbildade
så passar ansvarsfulla jobb helt enkelt inte för kvinnor.
Ansvarsfullhet är en egenskap, vissa har den, andra inte. Jag påstår att kvinnor har den i större utsträckning än män. Det som brukar framhållas som ansvarsfullt i det här fallet är i stället en benägenhet att ta risker, att våga ta de svåra besluten, något vissa män kanske är bättre på eftersom de inte är så ansvarsfulla... - Det är
lättare att rekrytera de man känner och känner till
Det är nog tyvärr alldeles sant, män har mestadels män omkring sig, det är självklart att det är enklare att rekrytera någon man känner till än någon helt okänd och dessutom en kvinna!
Mina barn är väldigt olika;
En är kort, en är lång.
En är mörkhårig, en är ljushårig.
En har halka-på-banan-skals-humor, en har ironisk humor.
En gillar att läsa, en gillar att rita.
En är blygare än den andra.
En gillar lila, en gillar gult.
Alla dessa olikheter är underbara delar av deras personligheter.
Ingen av dessa olikheter spelar någon större roll när det gäller att utföra det yrke de har/kommer att ha eller vilken lön de kommer att få.
Däremot kommer det att spela en avgörande roll för hela deras yrkesliv och livslön att den ena har snopp och den andra har snippa! På vilket sätt är det acceptabelt? Hur ska jag kunna motivera det för min dotter? Eller för min son för den delen...
Läste nyss "lön mot kön" och håller med....
För övrigt anser jag att ekonomer ska kölhalas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar