Tycker Gud om människor?

Jag gillar tanken på att det kanske finns någon slags gudomlighet, däremot ogillar jag i princip alla religioner.
   
Vad baserar jag allt detta allmänt spridda ogillande på då? Helt enkelt på att storyn inte hänger ihop!

Om vi utgår från att någon slags gudomlighet hade ett finger med i spelet när universum och/eller jorden skapades då borde väl denna gudomlighet gilla sin skapelse och vilja den gott kan man tycka?

   
Vi tar och jämför hela kviddevitten med en trädgårdsmästare och dennes äng. I min liknelse är trädgårdsmästaren en blandning av Mumin-mamman och Bosse Rappne, hädanefter kallad Muja. Muja ser ut en riktigt fin plätt jord, bereder den med kärlek och planterar en härlig blandning ängsblomster som Muja vattnar, pratar lite med ibland och skyddar mot solen om det blir för varmt. Om kvickroten brer ut sig för mycket och kväver andra växter tar Muja vänligt men bestämt och återställer ordningen så att den delikata balansen mellan växterna bibehålls. Ibland lägger sig Muja ner i sin äng och njuter av livet och viskar små kärleksord, ibland härjar Muja på solen, regnet och kålmaskarna som hotar skapelsen.
På kvällarna när Muja har gått hem till sin lilla stuga så berättar växterna för varandra vad som hänt under dagen och vissa speciella, tidigare dagar. Vissa historier förändras och förbättras varefter tiden går. Plötsligt en dag så ryker smörblommorna ihop med blåklockorna eftersom de nu har helt olika historier om vad som hände den där dagen (vilken som helst faktiskt). Överste Smörblomma kallar till samling och bestämmer, tillsammans med de äldsta smörblommorna, vilka historier som är sanna för smörblommorna och vilka som aldrig mer får berättas. Amiral Blåklocka gör likadant i blåklockerådet. Nu hänger även hundkäxen på och plötsligt så har den trevliga, vackra ängen förvandlats till skådeplats för lömska kvickrötter i natten, ohyra som äter upp bladen, inhyrda daggmaskar som gräver gångar så att rötterna ruttnar när det regnar. Vad tycker Muja om det här då? Muja vänder helt sonika ängen ryggen och börjar om på andra sidan vägen...

  

Du kan tycka att liknelsen är löjlig, men tyvärr har den en allvarlig botten av sanning. Stora delar av den bibel som kristendomen tillber som "Guds ord" idag kom till ungefär så. En hoper åldrade biskopar (allihop män förstås) samlades år 325 i Nicaea eftersom det var så många berättelser och sägner i omlopp runt vad Jesus hade och inte hade gjort. De valde ut de historierna som gagnade deras agenda bäst, d.v.s. ena kyrkan och se till att de hade en bra story att trycka ner andra med, speciellt kvinnor och fattiga, och bannlyste resten. Här är nog inte de andra religionerna speciellt mycket mera tilltalande tyvärr. Läser man heliga skrifter så är de rätt osammanhängande, ologiska och förtryckande. Det känns som en samling utvalda vandringssägner i stället för avskrifter av någons ord och mening. Ingen religion är nog varken bättre (eller sämre) än någon annan. Dessutom har alla religioner ett gravt högfärdigt tilltal eftersom alla i princip hävdar att endast den egna religionen är den rätta och därmed är alla andra lögnare och avfällingar. Om det nu finns någon slags gudomlighet, varför skulle Den då vilja få olika folkslag att tro att just de är gudomlighetens avbild? Den borde väl älska alla folkslag lika mycket? Även om Den hade de bästa avsikter så misstolkas det eventuella budskapet konstant av alla de som använder "Guds ord" (och här menar jag valfri gud...) för att skaffa sig makt över andra.
  

Jag måste ändå tillstå att jag gillar några delar ur olika religioner:
- Flera religioner fördömer bankväsende, att tjäna pengar på pengar,
  ett avståndstagande helt i min smak!
- Karma, jag gillar recycling, jag vill gärna tro att någon del av min själ vandrar vidare
  efter mitt liv, gärna baserat på hur det här livet har genomlevts, lite som restskatt liksom...

 

Tyvärr tror jag inte att världsreligionernas "Gudar" tycker speciellt bra om mänskligheten, de har nog vänt oss ryggen för länge sen när vi kontinuerligt slaktar och förtrycker i valfri Guds namn. Min Muja däremot, förlåter och älskar mig bara jag inte använder Mujas ord och handlingar som verktyg för att förtrycka andra.

   
Om det finns en gudomlighet borde det för övrigt vara en modersgestalt, inte en hämndlysten karl, det går liksom inte alls ihop med varför man skulle vilja skapa en hel värld...

 

För övrigt anser jag att ekonomer borde kölhalas!