Roterar världen runt mig?

Vi lever i en oerhört egocentrerad tid. De senaste 20 åren har samhället svängt om från att gagna byn, gruppen och kollektivet till att tjäna de starkaste individerna. Dessutom har vi upphöjt ekonomerna till vår tids präster eftersom allt idag enbart går ut på att vi ska masskonsumera så att BNP konstant ökar (se tidigare inlägg "Varför tillåts ekonomer styra världen?"). Som en följd av detta får alla mer och fler saker, vilket leder till ofrånkomliga jämförelser vilket ytterligare späder på egocentreringen. Vi ser på oss själva genom andras ögon istället för att vara nöjda utifrån våra egna förutsättningar och vi mäter vår lycka genom andras avundsjuka.

Ett exempel på detta är den kopiösa omsättningen på mobiltelefoner. I Sverige säljs varje år 3,6 miljoner mobiler! Det innebär att om alla svenskar (9,6 milj i feb -13) hade mobil så skulle vi byta mobil i genomsnitt efter ca 2,5 år, i verkligheten är det ca 2 år. Visst går tekniken framåt, men helt oanvändbara kan de omöjligen bli vartannat år? Man byter för att ha det senaste, inte för att den är utsliten eller oanvändbar, man vill bli bekräftad och sedd för sina sakers skull.

Ytterligare ett exempel är att ingen längre vill "arbeta", alla vill istället bli VD, popstjärna eller kändis. Eftersom efterfrågan på arbetskraft till dessa yrken är rätt begränsad, så blir väldigt många besvikna på sig själva eftersom de "tvingas" ta ett helt vanligt yrke utan hög status eller kändisskap, precis som generationer före dem.

Att hela tiden synas och märkas måste också vara påfrestande för individen, alla har åsikter om hur och vad man gör, speciellt om man gör fel. Bara de mest hårdhudade klarar den situationen, resten känner sig återigen misslyckade vilket är helt fel! Människan är ett flockdjur, de flesta av oss mår bra av att ingå i en helhet, att bidra till gruppen och känna samhörighet. Sedan är det självklart att några i gruppen är bättre lämpade att leda de andra, men om man accepterar skillnaderna, att alla bidrar på det sätt de kan, så har alla en plats i gemenskapen.

Den allmänna uppfattningen blir nu istället att alla ska uppnå individuell lycka, alla vill bli bekräftade. Problemet är att strålkastarljuset inte räcker till att belysa alla och envar speciellt länge i taget. För att höras och synas över bruset måste uttalanden, texter, bilder och åsikter bli mer och mer utagerande och sensationella. Jag skulle t.ex. önska att alla läste den här bloggen, att den diskuterades på nätet och kommenterades i riksmedia. Kostnaden för att uppnå det skulle dels vara att jag skulle få lägga mer tid på att skriva inlägg oftare än en gång i veckan (tid jag inte har) och dels att jag skulle vara tvungen att spetsa till mina inlägg och kanske provocera bara för att bli uppmärksammad, vilket jag inte ställer upp på! Jag tänker inte mäta hur bra jag är genom att mäta hur många som läser och kommenterar min blogg, jag skriver för min egen skull, jag tycker det är stimulerande och roligt att skriva! Självklart är det roligt om mina läsare tycker om bloggen, men världen roterar inte runt mig!

För övrigt anser jag att ekonomer ska kölhalas.

Läste nyss Gina Darawis krönika "En skitgrop som jag ska ta mig ur" och tycker att det rimmar bra med mitt inlägg ovan!