söndag 21 juli 2013

Jämställdheten är död! Länge leve jämställdheten!

Hur svårt kan det vara egentligen? Det begriper väl alla att vi måste vara jämställda i Sverige år 2013?
  
Redan där, i det resonemanget, i det tonfallet, blir det fel. Vissa förutsätter att andra är dumma och/eller korkade, men män är varken dumma eller elaka och kvinnor är varken korkade eller underlägsna, vi måste bara komma ihåg att förutsättningarna för jämställdhet är relativt nya, ca 100 år. Om vi ska tala om jämställdhet måste vi först reda ut vilka skillnaderna mellan män och kvinnor är, de viktigaste för mig är:
  • Styrka - män är generellt fysiskt starkare än kvinnor, på stenåldern var det säkert jätteviktigt, idag finns det möjligen en handfull yrken där det fortfarande spelar roll och där hjälpmedel och verktyg inte helt kan jämna ut behovet av råstyrka.
  • Längd - män är generellt längre än kvinnor, det kan inte spela någon som helst roll i ett seriöst perspektiv annat än att män bokstavligt talat ser ner på kvinnor och vice versa (att jämna ut höjdskillnaden är en av få riktigt bra anledningar för kvinnor att bära högklackat).
  • Graviditet - för män är sex för det mesta en skön grej, för kvinnor blir resultatet av sex ibland en graviditet vilket effektivt i olika grad hindrar andra aktiviteter (och dessutom bevisar att just den kvinnan har haft sex), skillnaderna borde ha jämnats ut varefter preventivmedel blev allt vanligare men kvinnor som njuter av mycket sex upplevs som suspekta och opålitliga medan män som gillar mycket sex upplevs som virila och macho.
  • Omhändertagande - hela östrogen/graviditet/amnings-grejen gör nog kvinnor mer empatiska och omhändertagande än män.
  • Aggressivitet - hela "ut-och-jaga-mammut"-beteendet underlättades säkert av testosteronet, män har nog närmare till sin aggressivitet och är kanske därmed mer målinriktade än kvinnor.
  • Dessutom finns det ett flertal egenskaper som kan vara genusbetingade, men lika gärna bero på "samhällsuppfostran" såsom simultankapacitet, ordningssinne, skvallerbehov, shoppinghets, monogami, logiskt kontra abstrakt tänkande etc.
  
Varför är det fortfarande så långt kvar till jämställdhet då om det knappt finns några skillnader som spelar praktisk roll längre? Samhällets attityder till jämställdhet ställer till en hel del problem:
  • Om män pratar om jämställdhet så är det ofta på temat "Hur ska kvinnorna passa in i männens värld?". Tål de verkligen det hårda klimatet? Hur ska en kvinna kunna arbeta som murare etc, kvinnorna är ju fysiskt svagare? Kan kvinnliga företagsledare verkligen ta i med hårdhandskarna när det behövs, de är ju av naturen osjälviska och omtänksamma?
  • När kvinnor pratar om jämställdhet så handlar det antingen om att med humor beskriva absurda situationer så att alla andra kvinnor skrattar igenkännande eller om att på en glidande skala från sund till helt rabiat hävda att kvinnor kan (och ska!) göra allt som männen kan, bokstavligt talat, vilket leder rakt in i diskussionen i männens resonemang ovan.
Båda alternativen är förstås helt käppräta;
Kvinnor är inte män och kommer aldrig att kunna göra allt som män kan, å andra sidan kan inte män göra allt som kvinnor kan, däremot kan många män och kvinnor göra samma saker eftersom vi alla är individer med olika förmågor.
Kvinnor som skrattar åt andra kvinnor är förstås roligt, men det finns inte en man som kommer att kunna förstå djupet i det roliga (och därmed inse tragiken) eftersom män inte kan uppleva de absurda situationer som beskrivs. Dessutom riskeras jämställdhetsfrågan att minimeras till en stand-up-show som alla har rätt att driva med.
  
Det som dessutom bromsar (och tom. backar) hela jämställdhetsutvecklingen är cementeringen av de sneda könsrollerna i samhället. Om vi hela tiden matas med bilder av smala, snygga, avklädda unga tjejer i utmanande poser samt propra, välklädda män i alla åldrar så är det klart att reptilhjärnan hittar ett mönster och tror sig veta vad som borde vara normalt. Här spelar reklam och olika medier en enorm roll som de aldrig självmant kommer att ändra på eftersom det är deras levebröd!
Män vill förstås köpa produkter som gör att de ser självsäkra, smarta och lyckade ut, precis som de allra flesta män gör på film.
Kvinnorna har fastnat i en nedåtgående spiral där lycka är att framförallt vara ung, smal och snygg, precis som de allra flesta kvinnor i filmer...
Skillnaden är enorm; för män handlar det om prestation och inre kvalitéer medan det för kvinnor bara handlar om yta och poser. Detta leder till, förutom ett väldigt ojämställt samhälle, generation efter generation av flickor och kvinnor som känner sig misslyckade eftersom kanske 1 promille av dem ser ut som filmstjärnor och de resterande 99,9% är helt normala!

Vad måste då förändras? 
Styrke-grejen och längden är överspelade, kvinnor nuförtiden blir för det mesta inte gravida om de inte vill (däremot måste kvinnor som gillar sex sluta behandlas som slampor).
Den enda acceptabla skillnaden är östrogen=omhändertagande kontra testosteron=aggressivitet vilket inte borde tillåtas spela någon som helst roll ur ett jämställdhetsperspektiv eftersom spridningen inom könen är minst lika stor som mellan könen.
Attityderna till begreppet "jämställdhet" måste förändras, det handlar om hälften av befolkningen bl.a. annat din mamma, syster och/eller dotter.
De sneda könsrollerna måste vridas om, i den riktiga världen är killar spåniga och snygga lika ofta som tjejer medan kvinnor är skitiga och smarta lika ofta som män, här krävs det krafttag eftersom snygga bimbos och propra världsmän säljer.
  
Lösningen kan enkelt sammanfattas "Förebilder på alla nivåer"!
I styrelserummen, i förskolan, i riksdagen, i ridhuset... Jag vill se Pippi Långstrump i regeringen och Pia Sundhage i en actionfilm, riktiga tredimensionella karaktärer som ger en sund bild av normala, jämlika tjejer och kvinnor med skinn på näsan och bekväma kläder! Förhoppningsvis tvingas då reklam och medier att följa efter, men det kommer att ta tid...
  
Och det är här arbetet börjar på allvar; i regeringen, i våra företagsledningar, i fikarummen, i klassrummen, i omklädningsrummen och inte minst vid ditt frukostbord (vad lär du dina barn för beteende?). Tjejer och kvinnor måste i alla instanser uppmuntras att välja yrken och intressen efter sitt eget hjärta, inte efter senaste Bond-rullen (självklart ska pojkar och män också få välja efter hjärtat, men det får ett eget inlägg). Eftersom inte reklammakarna och filmproducenterna kan tvingas att göra jämställd reklam & film så måste det helt enkelt bli olönsamt att göra något annat, konsumenterna måste efterfråga alternativen, och då menar jag inte bara rödstrumporna...
   
Och kom ihåg, det handlar inte om att kvinnor prompt ska göra likadant som män, det handlar om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter att göra det de vill oavsett snopp eller snippa mellan benen och dessutom få samma lön om de gör samma jobb! Det är inte en längre en fråga om jämställdhet mellan könen, det handlar om jämlikhet mellan individer!
  
Läs gärna mina tidigare inlägg på samma tema:
  
  
För övrigt anser jag att ekonomer ska kölhalas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar