lördag 23 februari 2013

Varför ska vi ha ett försvar?

Varför ska Sverige ha ett försvar egentligen? Alla normalt funtade personer skulle svara att det är för att försvara Sverige. Då återstår ekonomer och politiker, gärna i en olycksalig kombination. För dem är försvaret en budgetregulator och en internationell poängplockare.

Man borde göra en seriös säkerhetspolitisk analys av omvärldshoten, både i form av främmande nationer, sammanslutningar av främmande nationer, organisationer (och sammanslutningar av) med tillräckliga ekonomiska medel samt kända terroristceller, som har potential att angripa &/eller skada Sverige &/eller svenska intressen över tiden. Därefter bör en bedömning göras av hur varje enskilt hot kan avvärjas eller minimeras. Utifrån denna hotbild med motsvarande åtgärder måste man sedan besluta, med bred politisk bas, vilka krav som ska ställas på Sveriges försvarsmakt, t.ex:
  • Ska vi kunna försvara hela eller delar (i sådana fall vilka delar) av vårt luftrum? Hur länge?
  • Ska vi kunna möta ett anfall? På flera fronter? I sådana fall, vilka fronter?
  • Ska vi ha utländska styrkor? I sådana fall, hur många och var?
  • Ska vi ha ett eget försvar om 25, 50 år? EU? Nato?
När kraven på försvarsmakten sedan är beslutade så kan man definiera vilka förmågor som behövs för att uppfylla kraven. Det innebär kanske en större försvarsbudget än idag, men då får man antingen anpassa munnen efter matsäcken (dvs återkomma med vilka förmågor som stryks bort) eller skjuta till mer pengar. Det måste finnas en långsiktig tanke med verksamheten, en grundidé som sedan kan anpassas utifrån mindre kursändringar, i stället för att börja på vitt papper varenda gång! Det borde vara möjligt att hitta någon slags grundnivå, en "minsta gemensam nämnare" som möjliggör att ekonomin tillåter olika satsningar olika år. Grundnivån måste sedan tillåtas underhållas varje år för att den långsiktiga planen ska hålla.

Istället försöker politikerna plocka internationella PR-poäng genom att Sverige deltar med förband i EU- och FN-tjänst. Detta vore inte ett problem om det fanns en grundtanke med Sveriges försvar där ett internationellt förband var en naturlig del med allt vad det innebär med avlösning, logistik, kommunikationssystem, uniformer etc. Istället svänger vindflöjeln varje år, något nytt fartyg rustas akut och skeppas iväg för miljonbelopp som kanske skulle passat bättre i en långsiktig plan som kanske också hade möjliggjort att skicka väl förberedda förband till andra sidan klotet. Helt säkert är det viktiga erfarenheter för försvaret i allmänhet och förbanden i synnerhet, men är det värt pengarna när man gör det så här pass oplanerat?

En annan sak som också förvånar mig är hur man tänker när man diskuterar att "outsourca" delar av logistikkedjan inom försvarsmakten. (Läs även mitt inlägg Varför privatisera?) Hela poängen med krig är väl att ett land förklarar krig mot ett annat (bortsett från USA's krig mot terrorismen) dvs stridskrafterna från dessa länder drabbar samman på något sätt. De som är anställda i försvarsmakten vet naturligtvis om att den risken ingår i yrket, men ett privat företag som kanske åtagit sig att transportera bränsle åt försvaret, hur sugna är dess anställda på att göra det om det blir krig?
Att tro att ett delvis outsourcat försvar faktiskt skulle fungera om det blev krig är naivt...
Fast det är billigt i fredstid...
Och det var väldigt länge sedan vi hade krig i Sverige...
Och det finns väl inget riktigt hot mot Sverige längre?
Varför ska Sverige ha ett försvar egentligen?


Till sist vill jag bara påpeka att det är fullt möjligt att analyserna jag efterfrågar faktiskt genomförs, det kanske är ekonomerna och politikerna i nästa led som inte förmår arbeta strategiskt och långsiktigt...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar