Varför tillåts ekonomer styra världen?

Varför tillåter vi ekonomerna att styra världen? När blev pengar viktigast av allt? Min uppfattning är att det spårade ur på allvar med Adam Smith i slutet på 1700-talet. Nationalekonomins fader ansåg att egoism driver världen framåt, allt vi gör (odlar vete, transporterar vete, mal vetemjöl, bakar bröd, transporterar bröd till affären, driver en brödbutik etc) gör vi för egen vinning och allt detta går att mäta när förädlingsstegen avlöser varandra (vetet säljs av bonden som kan köpa bröd, brödet säljs av butiksägaren som kan köpa något annat). Idag mäter vi allt det här och kallar stolt alla pengar som byter hand i Sverige under ett år för BNP, bruttonationalprodukt, summan av allt (låtsas vi) produktivt vi alstrar i Sverige. Jag anser att det är fullständigt fel!

Vi tar ett exempel: Middag ska förtäras, vi antar att menyn innehåller kött & potatis!  Ena ytterstolpen är att laga mat hemma från grunden (egenodlad potatis, gris från gården etc) och den andra är att gå på restaurang, normalfallet borde ligga mellan dessa; potatis & kött från affären som tillagas i det egna köket. I normalfallet handlar vi mat för kanske 100:- (10:- potatis & resten kött) medan restaurangbesöket kostar kanske 300:- för motsvarande mängd mat på tallriken (eftersom vi måste betala kostnaderna för alla förädlingsleden och, icke att förglömma, servitrisens lön). Genom att äta denna middag ute på restaurang så bidrar vi alltså trefalt till Sveriges BNP eftersom vi då bara mäter pengar som byter ägare! Vi ska alltså handla mera så att Sveriges BNP ökar konstant, eftersom det är det enda som mäts! Varför är då den hemlagade middagen bara värd en tredjedel för Sverige? Helt enkelt för att förädlingsvärdet inte mäts mellan att potatisen ligger oskalad i påsen till att den är färdigkokt och upplagd på tallriken när vi gör det hemma!

Häri ligger felet i hela ekvationen! Vad som produceras i Sverige kan till viss del mätas i pengar, men väldigt mycket kan det inte! Att baka eget bröd eller serva sin egen bil borde vara likställt med landsförräderi i Adam Smiths värld.

Å ena sidan ska vi konsumera mera så att hjulen rullar fortare och fortare, det finns alltid något östland som vill köra om oss och det kan vi väl inte tillåta? Å andra sidan bidrar köphysterin till en accelererande miljökatastrof. Hur ser Den Stora Planen ut i ekonomernas värld? Om tjugo år när kineserna börjar få anständiga löner kommer vi inte att ha råd att massimportera som idag, vad ska frälsa oss då? Ett "nytt" Kina att massimportera från, något afrikanskt land kanske? Och sedan då? Ska västvärlden tugga i sig alla u-länderna på ett pärlband, förvisso kan man hoppas att det gagnar lokalbefolkningen på sikt, men till slut tar det ju slut. Det finns ingen balans i det tankesättet. Om man inte är cynisk nog att räkna med regelbundna statskonkurser så att det finns någon ny stackare på botten att exploatera...

John Keynes formulerade på 1930-talet en teori om konstant ekonomisk tillväxt varefter specialisterna ekonomerna kunde skjutas åt sidan "som tandläkare ungefär" och resten av folket kunde ägna sig åt lite arbete förvisso, men desto mer kultur, litteratur och andlighet. Keynes hade nog inte helt rätt i allt, men där tycker jag att han slog huvudet på spiken.
Jag hävdar att Sverige inte enbart kan styras för att maximera BNP i alla lägen, BNP är bara ett simpelt mätvärde i en flerdimensionell verklighet, ungefär som att tro sig veta hur stor en myrstack är genom att mäta hur stor omkrets den har, utan att bry sig om hur hög den är! Att låta Sverige styras av ekonomer är som att låta doku-såpa-skådisar styra hela SVT...

Till sist vill bara påpeka att jag absolut inte har något emot att äta middag ute ibland och jag beundrar de som jobbar i restaurangbranschen med tunga arbetsuppgifter och obekväma arbetstider...